Tall

Här hemma frodar hormonerna för fullt. Alma har precis slutat löpit hennes första löp. Och Hulda är i höglöp och beter sig som om hon vore en brunstig hane. Hon är på Alma hela tiden, slickar rent henne i örat, piper, slänger tassen på ryggen, juckar och uppträder allmänt dryg och är väldigt uppvaktande. Igår röt Alma ifrån. Kors i taket!!! Ett skall så högt, så inni norden. Då hade hon fått nog. Hon har ett jäkla tålamod, men då var det nog, ett skall sen gav sig Hulda. Imponerande! Är inte van att ha en hund som säger ifrån. Som kan säga enough is enough! Feg-Hulda har alltid förlitat på sin matte att hon ska styra upp saker och ting. Vi hade en jourhund här hemma för 1½ år sen av manligt kön. Han juckade på Hulda dygnet runt i ett dygn, varenda sekund, och hon sa INTE ifrån, utan slängde bara ett lesset öga mot mig som sa: Hjälp mig!
Det är en enorm skillnad på A & H. Alma är en självsäker liten skit och Hulda är en feg liten skit *s*. Psyket är av något helt annat slag. Tappar jag t.ex. sopkvasten i golvet, då ryggar Hulda tillbaka några steg och Alma står kvar.
Men Hulda är bra på många andra sätt. Vi har alltid sällskap av henne. Hon är som en svans, och vill alltid vara nära. Medans Alma kan ligga på övervåningen i sin ensamhet och bara vara. Och det har säkert med självsäkerheten att göra, det tror jag.

Till något tråkigt. Jag har fått 1800:- mindre i lön! Min lönetant har räknat fel. Skitbra! Såhär i juleklappsköpartider!!!
No no!!

Nåja till något helt annat. John åker INTE den 1 december. Projektet har blivit uppskjutet igen! Och ni kan ju gissa om man börjar att bli lite trött på det här nu. John har vart så inställd på att åka nu i december och jag har förberett mig för att bli särbo i veckorna. Nä det är tråkigt att det inte blir av nu. Men dom har sagt efter jul. Men vi får väl se hur det blir. Fast ifs så blir ju det tredje gången gillt... Så ja... Ja vet inte... Återstår att se...


Over and out! // I