Blodgivaren Hulda!
Idag var jag och Sandra och badade med Hulda och Alma. Och jag tog mig ett premiärdopp, det var skönt efter ett tag när man hade tappat känseln i huden.... *asg*
Sandra skulle precis till att knäppa kort (med min kamera som jag för en gångs skull hade med) men så dog batteriet, är det inte typiskt eller vadå?! Alma satte igång och arbeta direkt när hon fick syn på vassen, och Hulda nöjde sig med att äta kanadagäss skit, som fanns överallt.
Det kom lite folk då och då, men det var ok med dom att vi hade hundarna lösa. Dom ångrade sig säkert efter att Alma hade stänkt ner dom och trampat ner deras handdukar med sina leriga vass-tassar... Skämmigt värre ;-)
Sen kom vi hem och förberedde Hulda för den stora dagen D. Dags för att lämna lite blod till blodbanken, och hjälpa djuren som behöver blodet bättre än Hulda. Vi kom till Strömsholm och båda hundarna traskade in med låga huvuden och svansen nersänkt. Dom känner såklart igen sig och är inte helt kompis med sjukhuset... än...
Hulda fick hoppa upp på veterinär-bordet, och lägga sig på bordet. Tur att hon kan kommandot "döööö hund", då lägger hon sig på sidan, så fint så. Sen tog dom ett blodprov och allting var ok, så då var det bara att sticka in kanylen i halspulsådern och tömma henne på 400 ml blod (var det så mycket?!). Hulda flämtade, var stel och lossade hår, undrar om det var värt det? Hon var lite rädd. Men inte tillräckligt rädd för att kunna smälla i sig grisörat som hon fick efteråt. Nåja, det gick jättefort och i år har vi fått gratis vaccination, hälsokontroll, årsförbrukning av fästingmedel (som Alma får sno av) och en säck hundfoder, som tack för att Hulda ställer upp. Jag kan tycka att det är en bra träning för snuttan som är lite veterinär rädd. Vi ger det en chans till om ett halvår, mår hon inte bättre under tappningen så lämnar vi inte nå mer blod.
Alma då? Ja, HON var glad på sjukhuset, hon minns nog sin visit där från för förra veckan då dom sydde ett stygn under hennes öga, så dom lär ha tagit bra hand om henne. Hon gick där i korridoren och... "Hej Hej allihopa! Nu är jag här igen! Tack för senast!" Sen somnade hon inne i undersökningsrummet och snarkade högt.
Väl hemma åkte vi och hälsade på en 8 veckorsvalp som var SÅ söt, så inni nordens. Alma vart så busig, hennes ögon rullade runt, slängde sig på framtassarna, gnydde, vicka på huvudet, pussade på valpen, slog med tassen. Det värmde i hjärtat, Alma vart som en 8 veckorsvalp igen... SÖTNOS!
Imorrn ska jag göra min trädgård fin
Sandra skulle precis till att knäppa kort (med min kamera som jag för en gångs skull hade med) men så dog batteriet, är det inte typiskt eller vadå?! Alma satte igång och arbeta direkt när hon fick syn på vassen, och Hulda nöjde sig med att äta kanadagäss skit, som fanns överallt.
Det kom lite folk då och då, men det var ok med dom att vi hade hundarna lösa. Dom ångrade sig säkert efter att Alma hade stänkt ner dom och trampat ner deras handdukar med sina leriga vass-tassar... Skämmigt värre ;-)
Sen kom vi hem och förberedde Hulda för den stora dagen D. Dags för att lämna lite blod till blodbanken, och hjälpa djuren som behöver blodet bättre än Hulda. Vi kom till Strömsholm och båda hundarna traskade in med låga huvuden och svansen nersänkt. Dom känner såklart igen sig och är inte helt kompis med sjukhuset... än...
Hulda fick hoppa upp på veterinär-bordet, och lägga sig på bordet. Tur att hon kan kommandot "döööö hund", då lägger hon sig på sidan, så fint så. Sen tog dom ett blodprov och allting var ok, så då var det bara att sticka in kanylen i halspulsådern och tömma henne på 400 ml blod (var det så mycket?!). Hulda flämtade, var stel och lossade hår, undrar om det var värt det? Hon var lite rädd. Men inte tillräckligt rädd för att kunna smälla i sig grisörat som hon fick efteråt. Nåja, det gick jättefort och i år har vi fått gratis vaccination, hälsokontroll, årsförbrukning av fästingmedel (som Alma får sno av) och en säck hundfoder, som tack för att Hulda ställer upp. Jag kan tycka att det är en bra träning för snuttan som är lite veterinär rädd. Vi ger det en chans till om ett halvår, mår hon inte bättre under tappningen så lämnar vi inte nå mer blod.
Alma då? Ja, HON var glad på sjukhuset, hon minns nog sin visit där från för förra veckan då dom sydde ett stygn under hennes öga, så dom lär ha tagit bra hand om henne. Hon gick där i korridoren och... "Hej Hej allihopa! Nu är jag här igen! Tack för senast!" Sen somnade hon inne i undersökningsrummet och snarkade högt.
Väl hemma åkte vi och hälsade på en 8 veckorsvalp som var SÅ söt, så inni nordens. Alma vart så busig, hennes ögon rullade runt, slängde sig på framtassarna, gnydde, vicka på huvudet, pussade på valpen, slog med tassen. Det värmde i hjärtat, Alma vart som en 8 veckorsvalp igen... SÖTNOS!
Imorrn ska jag göra min trädgård fin
Kommentarer
Postat av: Maria
Hej.. vad duktig Alma var =0)
ååå 8 veckors valpar finns de någo sötare????? Hoppas allt är bra med er kram synd att ni inte ska till sveg.=0(
Postat av: Ann
dööö hund....asg! strömsholm är väldigt generösa tycker jag. Skan ni göra något speciellt i helgen?? vi kanske kan ses vid Malmön nåt då? Kram på er. =)
Trackback
